Nostalgi
Låg avslutande form
Tjurnacken
Jasmin är en C-ponny och lite för liten för mig
Jasmin, Ceflyn och föl
Jasmin är en Arabkorsning och instruktören "Ubbe" sa flera gånger att hon hade riktig tjurnacke, och det har hon ju också. På vissa av bilderna ser man hur hon riktigt dyker ner i backen.
Riktigt nervvrak, helt plötsligt låg man in diket. Men oj så roligt vi hade, jag och Sussi på våra springare. Det var förövrigt så jag lärde känna Sussi. Även om det inte var våra hästar, så var de ändå det på något vis. Vi fick rida hur mycket som helst och bestämma ganska fritt över hur vi ville träna dem.
Sussis häst hette Raza och var inte så fotogenisk så henne finns det inga bra bilder på, men hon var en riktig sagohäst.
Morgonpromenad med påpassligt besök
När Arwen såg magen hoppade hon upp i mitt knä och viskade i mitt öra att hon tyckte att jag också skulle skaffa mig en sådan.
Bild från förra vintern, lånade barn och lånad hund.
Gofisen Ville
Ville igen, lite äldre.
Trägen vinner
Hon fick även vara lös ganska mycket, då jag gick genom kolloniområdet idag. Inkallningen fungerar bättre igen, men när som helst kan dövörat slå till, så det gäller att inte pusta ut för mycket.
En annan trägen filur som jag upptäckte idag var en fästing på Arwens nos. Jag fattar verkligen inte vad den kommer ifrån. Den var inte speciellt stor och i Bollnäs finns inte så mycket fästingar. Den måste alltså var från i söndags när jag var i Uppsala, jobbigt att veta att de fortfarande lever. Men hösten har ju varit mild än så länge, måste bero på det.
Nu är den i damsugaren, tillsammans med Arwens alla tovor. Jag börjar misstänka att alla tovor beror på något slags pälsbyte. Hon börjar mer och mer få ullig, strävare päls, med tydligare lockar.
Imorgon ska jag och Mattias på en fest och Arwen ska få vara i Forsbacka. Det blir säkert toppenroligt för henne.
Ljudöverkänslighet
Nu är det hög tid att införskaffa en ljudskiva och träna hunden inför nyår. Detta är Arwens första nyår och det ska bli spännande att se hur hon hanterar alla fyrverkerier och smällare. Inte så spännande så att jag väljer att låta henne möta det otränad. Igår fick jag en ljudskiva av snälla Sussi och nu har jag spelat upp spåren för Arwen. Det var alltifrån fyrverkerier till bebisar som skrek. Gissa vilka spår Arwen reagerade på..
1) Dammsugaren
2) Motorcykeln
3) Babyskrik
Dammsugaren var inte helt otippad, hon tittade från mig till Mattias och undrade nog vem det var som dammsög, när hon inte såg någon dammsugare lade hon sig ner igen.
När hon hörde motorcykelljudet kollade hon mot tvn, även detta ljud har hon hört förut, men aldrig inne så då måste det vara från tvn detta konstiga ljud kom ifrån.
Babyskriket sände ilningar genom både min och Mattias kropp och även Arwen kollade upp och vickade huvudet fram och tillbaka. Hon har träffat barn och hört barnskrik, men detta var en spädis och de har hon aldrig stött på. Hon blev inte rädd men reagerade ändå.
Hur var det då med pistolskott, fyrverkerier, åska och andra ljud som hundar kan reagera mot. Inte en endaste reaktion, hon låg ner i soffan och det ryckte inte ens i hennes öron. Håller vi bara oss inne och agerar normalt så ser detta nyår att passera helt obemärkt för hennes del. Ska spela upp skrivan några gånger till, men som det ser ut nu är hon helt oberörd.
Heldag i Bollnäs
Skogen runt Bolleberget var trollsk och dessutom gjorde dagens dimmiga väder att trollkänslan blev än starkare.
Bilderna blev tyvärr inge bra, dimman ser snarare ut som rök.
Demonen främst i bild är Tesla, så går det när man tar bort blixten.
Vackra Bolletjärn
Ja som ni ser så var det både dimmigt och suddigt. Hundarna var trötta och nöjda efter detta äventyr, men Arwen var tvungen att duschas av innan hon fick lägga sig till ro, hon hade dessutom med sig halva skogen in så kammen jag hade tagit med kom väl till pass. Medan hundarna sov på olika ställen i lägenheten passade vi människor på att äta ett hemlagat "Sibylla-meal" och snacka lite strunt.
Innan jag åkte hem hann vi med en till promenad och alla hundarna var åter lösa. Jag övade på vår "akilleshäl" och tänk, denna dag kom hon varje gång jag ropade. Skönt att veta att det kan fungera. Hon gick även väldigt fint vid min sida stora delar av den kopplade delen av promenaden och även en kort stund utan koppel när vi passerade en villa.
Jag ser redan fram emot nästa dag hon är så här lydig, en fröjd för själen.
Lagottopromenad
Idag har jag och Arwen än en gång varit till Uppsala, denna gång träffade vi även några vänner i Arwens smak.
Vi hade bestämt träff med några andra lagottos ute i Fjällnora, för att ta en promenad och leka av oss lite.
Arwen och jag blev hämtade på stationen av Sofia och Remus för att möta upp de andra på plats. Vi var först och på den lilla stunden det tog för Helena och Elin att ansluta hann båda hundarna bli rejält skitiga.
Arwen med 5 månader gamla Remus, som är väldigt snyggt tecknad
Leråkern gav hundarna en fin lerinpackning
Aramiz och Arwen som är nästan jämngamla (Arwen är en månad äldre)
Snyggt
Alla vildbattingar samlade och jag lovar att alla är lika skitiga som Arwen
Remus och Tosca kan sitta fint
Sen fikade vi och Arwen bevisade än en gång att hon har segt knäck i öronen. Men vi jobbar på, i evig motvind, en dag ska hon vara lydig hon med.
Efter en lång dag i skogen var alla trötta, men innan jag kunde hoppa på något tåg med Arwen behövde hon duschas. Så jag följde med Sofia hem och Arwen fick både dusch och tovutredning. Det visade sig att inget är enklare än att reda ut tovor på en medvetslös hund. Så nu är hon finare än finast och ligger någonstans i lägenheten i djup sömn. Och vem kan klandra henne, efter en sån toppendag.
Twilight: Breaking Dawn
Nya boken "Läkemedelskemi" är inhandlad och studieplanen är rätt klar. Bara att bita i det sura äpplet.
Denna sista bok var inte lika bra som de föregående, men det kan bero på att jag kände att historien var slut redan efter en tredjedel av boken. Men såklart man inte vill lägga den ifrån sig redan då, har man läst de andra böckerna vill man veta slutet.
Imorgon blir Arwen 9 månader, hon väger nu drygt 10 kg men jag har ingen aning om hur hög hon är. Hon är rätt liten så jag skulle inte bli förvånad om hon bara är 40-41 cm. Jag jämförde med Tosca som är 43 cm och Arwen var mindre än henne i alla fall. Hon är den gosigaste, underbaraste hunden jag träffat på. Vill gärna sitta i knät eller ligga på huvudkudden. Det känns som hon har funnits hos oss ett långt tag, fast det bara var 7 månader sen vi hämtade henne.
Utflykter
Arwen har börjat bli en van tåg-hund, nu sover hon hela vägen och bryr sig inte om konduktören ens. Buss är det däremot värre med, dessa dörrar som öppnas och stängs hela tiden, hur ska man då veta när det är dags att gå av?
Väl hemma hos Erika fick Arwen vara lite ensam, tillsammans med Sheltien Casper. Det är nog första gången hon är ensam någon annanstans än hemma. Jag och Erika tog bilen och susade iväg för att hämta sushi så det blev nog inte mer än 20 min hon fick vara själv, men när vi kom tillbaka var både hon och Casper lugna så det verkar ha gått bra. Erika var precis hemkommen från en konferens i TOKYO, fy vad jag är avundsjuk. Jag vill också vara "klar" och få bli skickad över hela världen för att deltaga på konferenser. Men det kommer nog för mig med tids nog.
Arwen ser fram emot att få flytta till Uppsala en dag.
Igår var vi och hälsade på min pappa, var ett bra tag sen vi var ut till Forsbacka så det var mycket trevligt. Arwen och Casper (katt) träffades igen och det var några månader sen sist. Arwen uppför sig exemplariskt när det gäller katter. Hon låter dem ta kontakten, så efter ett tag gick det så bra att de båda kunde sitta i soffan. Enda tills Arwen slår Casper (med en lagotto-jabb). Då var den tillfälliga vänskapen över.
Det är ju inte bara katter i ett katt-hem, utan även delikat kattmat. Utmärkt tillfälle att öva på förbud.
Arwen Nej!
"Mums, är det kattmat jag ser?"
"Kanske jag kan lyckas norpa lite om jag smyger mig fram?"
"Kanske får jag min chans om jag ligger så stilla att de tror jag sover?"
"Snälla?"
"Suck!"
"Så nära, men inte denna gång heller"
Twilight: Eclipse
Sådär ja! Äntligen lite "tant-snusk", precis vad jag behövde. Från att ha gråtit mig genom den andra boken fick den här mig att vilja kasta mig över Mattias direkt efter sista kapitlet. Synd bara att klockan då var 04.00 och han sov djupt. Så nu har jag lyckats vänt på dygnet, vilket jag inte gillar.
En annan biverkan av böckerna är att jag har börjat tänka på engelska, ett språk som på många sätt är ett bättre spåk än svenskan. Imorgon ska jag köpa sista boken och sen är min "obsession" över.
Fast på författarens (Stephenie Meyer) hemsidan finns ett utdrag från en till bok, "Midnight Sun". Exakt samma handling som första boken fast ur Edwards synvinkel, om den kommer publiceras står tydligen inte klart för närvarande. Hoppas författaren får pengabrist och är tvungen att ge ut den.
Jag läste utdraget, vilket var de första 12 kapitlen, och jag måste säga att historien är bättre ur hans synvinkel, han är så passionerad i sitt sätt att tänka. Vilket jag även tycker framgår i de övriga böckerna, fast de är från Bellas synvinkel. Då får man ju bara höra hur han tänker när hon frågar honom vad han tänker på eller när han självmant berättar hur han tänkte i vissa situationer.
Imorgon, eller möjligtvis på torsdag, sätter jag tänderna i den sista boken. Har förstått att den innehåller ännu mer "tant-snusk", jag kan knappt bärga mig.
Nä det där lät fel, men lite romantik i den annars så gråa vardagen mår man inte dåligt av.
Träningshelg i Enköping
Men jag ska börja från början.
Väckarklockan ringde kl 05.30 för kl 8 skulle vi träffa Helena och Tosca i Uppsala och samåka med dem till Enköping.
När alla var samlade i på stället där vi skulle hålla till så hade instruktören Lillemor en genomgång och vi alla fick chansen att presentera oss. Det var 6 lagottos med, vissa hade både husse och matte med, så vi var aningen fler människor.
Sen gick vi till träningshallen, ett ombyggt garage som hade speglar på ena väggen. Måste säga att det var helt perfekt att ha ett inomhusställe att träna på. November är ju inte känd för sitt milda torra väder.
Här hade vi en till genomgång innan vi gick ut på apellplan, första övningen var "tokgående". Man gick fram och tillbaka samma sträcka och belönade när hunden tog kontakt. När jag hade gått ett tag så kändes det bra så då gick jag in och gick framför speglarna, för att se hur Arwens position var. Hyffsat bra vid förflyttning, men för långt ut och snett när vi stannar.
Under resten av dagen började vi sedan gå igenom de flesta av momenten i lydnaden. Vissa moment har jag och Arwen inte påbörjat än men det var väldigt nyttigt att se de andra träna, de som kommit längre i klasserna.
Efter en välbehövlig lunch gick vi ut igen och fortsatte.
Arwen och Sigge
Ceasar (vit-orange), Tambo (vit-brun) och Tosca (brun)
Bilderna blir ju inga mästerverk men min lilla kamera med urusel blixt, högst upp på min julklappslista står en ny kamera.
När instruktören hade åkt hem för dagen åkte vi in till Enköping och köpte Pizza och sen satt vi och snackade tills det var dags att krypa i säng. Jag delade rum med Helena som i sin tur delade säng med både Tosca och, efter ett tag, Arwen.
Måste faktiskt säga att det gick över förväntan med alla hundar. Paret med Sigge åkte hem efter första dagen, men de återstående 5 blev efter ett tag som en liten flock. Tosca var den äldsta hunden med sina 5 år sen kom Tambo som var ca 3.5 år. Arwen var faktiskt inte yngst utan de var Ceasar som var någon vecka yngre. Ceasar är förövrigt kullbror med den lagotton som vi träffade på i Bollnäs i somras (Dennis). Slutligen så var det Jussi som var någon vecka äldre än Arwen.
Jag tackade min lyckliga stjärna att vi valt en tik, unghanarna var som två yrväder och gjorde bara en massa hyss. Morgonen efter visade hanhundarna ett väldigt intresse för Arwens bak, speciellt Jussi var väldigt närgången så Arwen fick sitta i buren som jag som tur var tagit med mig. Hon kissade även inne två (eller var det tre) gånger, så det är nog säkert att anta att ett löp snart kommer. Jag hoppas att hon hinner avklara det innan Stora Sthlm.
Andra dagen gick vi ingenom fjärrdirrigeringen, hur man ska lära in hunden rörelsemönstren i de olika skiftningarna. Detta kommer ju först i tvåan, men är en perfekt inomhusaktivitet. Så det är inte omöjligt att vi börjar med det redan under vintern.
Detta var även dagen då Arwen var totalt omöjlig, två gånger stack hon och vägrade komma när jag ropade. Instruktören gav mig tips, men med mitt dåliga tålamod var det väldigt svårt att hantera situationen. Andra gången hon kom lös orkade jag inte ens försöka, utan gick in i stugan och satt mig.
Apellplanen var inhägnad så jag behövde inte oroa mig för att hon skulle försvinna.
När jag lugnat ner mig och gick tillbaka så hade de lyckats fånga in henne och så fick jag några ytterligare tips av instruktören. Men sen var det sele och lina som gällde resten av dagen. Mina nerver klarar bara så mycket.
Erika och Tambo, i bakgrunden syns Jussi med matte
Helena och Tosca
Efter ett tag så valde vissa att åka hem, men jag, Helena och Erika stannade kvar och utnyttjade instruktören till max. Sen var det dags att städa ut stugan och åka hem. Då inget tåg passade direkt vi kom till Uppsala så följde jag med Helena hem en stund. Där bodde även kaninen Mimzy och två marsvin. Arwen hade aldrig träffat någon kanin och då hon verkade vilja jaga den så fick den stängas in i buren. Jag vill inte ha en kanins liv på mitt samvete, än.
Sammanfattningsvis så var helgen väldigt bra, en eloge till Helena som hade ordnat allt så bra (för SLRK räkning). Jag gillade instruktören och träningsanläggningen var toppen, med inomhushall och allt.
Twilight: New Moon
Alla dessa känslor ska inte helt tillskrivas boken, något konstigt har hänt med min kropp. Hormonerna beter sig inte som de ska. Idag stannade jag hemma från skolan, jag mår helt enkelt inte så bra.
Arwen ska få en tovutredning, så hon ser representabel ut i helgen. Det ska bli så roligt att komma iväg på lite äventyr. Kameran är packad.
De andra böckerna väntar jag med att läsa till efter helgen, jag klarar inte av att förlora någon mer vätska utan att bli uttorkad och jag antar att jag kommer börja gråta igen om de händer något sorgligt.
Trevlig helg på er alla.
Pjuuh
Arwen lever och mår bra, denna vecka är Mattias ledig och har huvudansvaret för henne. Så träningen har gått lite på sparlåga, men det ska vi kompensera upp för i helgen. Då ska vi på träningshelg som SLRK annordnar. Jag ska ta med mig kamera och göra en ordentlig uppdatering om den när jag kommer hem.
Nu sitter jag på universitetet och har precis insett att jag inte börjar 9.15 utan 13.15. Eftersom vi börjar en ny kurs idag har jag tyvärr inte något att studera. Tur för mig så köpte jag en bok på stationen innan jag åkte hit. Jag har blivit helt fast i Twilight-serien. Köpte den första igår för att unna mig något för att jag varit så duktig och pluggat så bra. Den boken sträckläste jag under gårdagen, Mattias såg inte röken av mig. Kl 22 kom jag ut från sovrummet och hyrde filmen över nätet och så kollade vi på den.
Jag köpte boken på engelska, så en del hade jag missat som att Jacob var urinnevånare, för mig var han en "hillbilly" hela boken. Blev så besviken på filmen, men när blir man inte de när man läst boken innan. Boken var så romantisk och fin, såklart man inte kan återskapa det. Men jag hoppades. Mattias tyckte dock att den var bra, så då var den kanske de.
Vill slå ett extra slag för att läsa böcker på engelska, inte så svårt som det verkar och så mycket bättre. Engelskan är ett så vackert språk, läste även bl.a. Harry Potter-serien på engelska. Ett tips är att börja med ungdomsböcker och sen jobba sig uppåt. Sen är det ju alltid en fördel att läsa boken oöversatt, så som författaren menade att den skulle vara. Jag skulla aldrig få för mig att köpa Millenium-triologin på engelska, den var menad att vara på svenska.
Så nu har jag 3 timmar på mig att läsa den nya boken. Hinner inte läsa ut den på den tiden, förstås, men förmodligen komma så långt i handlingen att den blir omöjlig för mig att lägga ifrån mig.
Reflekterade över fenomenet idag på tåget, att läsa böcker är som en drog för mig. Har jag väl börjat läsa en bok läser jag den till sista sidan, jag varken äter eller sover, vilket kan bli jobbigt om boken har 1000-något sidor. När boken är slut får jag även något som liknar abstinens. Jag blir alldeles deppig.
Är detta något jag bör söka för måntro?? Det har varit såhär sen jag lärde mig läsa.
Turligt nog är jag periodare. Men tills jag läst ut den fjärde och sista boken i serien är jag i dimman. Någon gång nästa vecka blir jag migsjälv igen.
Som andra "missbrukare" försakar jag saker för att få min drog. Bloggen kommer därför bli lidande av detta, men inte Arwen. Något sorts vett har jag förstås fortfarande kvar, så riktigt "hooked" är jag inte.
Missbruk är förövrigt väldigt intressant, men mer om det ett annat innlägg. Nu skriker boken i väskan, "läs mig, läs mig" så jag har väl inget val.
Detta är en skrytblogg
Idag hände någon jag aldrig trodde skulle hända. Jag har hoppats på det, önskat det, men någonstans trott att det inte skulle hända mig och Arwen.
Men det gjorde det.
Jag har på senaste tiden börjat ha Arwen lös väldigt ofta. Tränat och tränat på vardagsinkallningar, detta har faktiskt fungerat bra, så bra att jag börjat bli lite modig. Imorse när jag var ut så var det rätt öde så på en avgränsad cykelbana (alltså inte en som ligger mitt i stan bland trafiken) lät jag Arwen vara lös och rejsa järnet.
Vips så kommer det en cyklist, från ingenstans. Jag kommenderar Arwen att gå bredvid mig och hon GÖR det. Enda tills jag ger henne tillåtelse att springa fritt en stund till.
All träning har gett resultat, vilken skön känsla.
Jag tycker faktiskt att jag har rätt att skryta, inte trodde jag att vi redan kommit så långt. Detta innebär ju även att Arwen kommer kunna vara lös bra mycket oftare. Inte mitt i stan, men på lite mer öde ställen, där hon inte kan skadas av trafiken. Det kommer hon gilla.
Paus i pluggandet
Här kommer lite fredags-godis till er läsare. Trevlig helg.
Det gäller att göra av med energin direkt, ett riktigt höst-rus ibland löven är bästa sättet.
Ja, jag vet vad ni tänker, oj vad det är vackert i Gävle. Och det är det ju också! Att Arwen är världens sötaste visste ju alla redan.
Nu ska jag återgå till mina studier, smärtstillande och hjärta-kärl är det som gäller idag.
Arwen kollar på tv med husse
Bästa platsen är överst.
