Lång dag har det varit, orkar egentligen inte skriva något inlägg idag och förmodligen finns det ingen vaken att läsa det förrän i morgon bitti heller. Men nu har jag sagt att jag ska skriva så då gör jag det.
Dagen har varit väldigt innehållsrik och det var en ny hund som hoppade in i bilden med oss efteråt. Det är roligt att se hur mycket det påverkar hur man klipper dem och hur små förändringar verkligen ger stor skillnad.
Arwen ser inte ut som tant Astrid just nu utan som en söt liten donna, det måste betyda att jag blivit lite bättre. 

Så, nu skriver jag inget mer utan lägger in de bilder ni alla väntat på.


Kex, väldigt söt men lite långhårig

En skönthetsdrottninge behöver sin skönhetssömn och nöden har ingen lag.

Kex efteråt, vilken skillnad va? Helt annat uttryck i ansiktet.

Så till våran lilla prinsessa.


Så här såg hon ut när hon anlände

Står gärna med husse medan de andra hundarna stojjar

Har även hon lärt sig att det gäller att vila när man får chansen

Innan det stora ansiktslyftet(klippet)

Efter att saxen hade fått säga sitt, det blev inte så mycket som togs i ansiktet jag fick faktiskt beröm för att hon var bra klippt där redan

Ryggen är rak som de ska vara. Arwen är brun och äcklig under ögat och blixten gör att det ser ännu värre ut. Men nu har jag fått lite tips angående det, hoppas att det fungerar

Slutgiltiga resultatet

Och så lite bilder på Isa (efter Ida och Barras) hon var inte lika ovårdad som de andra hundarna men så var hon ju lite äldre också.

Detta är dock före

Under tiden

Och efter

Slutligen var även stjärnan Athos med (Tristan och Ida puppen)
Han var ett riktigt yrväder och det skulle visa sig att under all hans päls fanns en riktig snygging.

Här intar han stället, frågan var dock om det var en lagotto eller en barbet

Athos var mycket duktig, för att bara vara 6 månader så var han tapper på bordet.
Här ser ni att det fanns en lagotto under all päls också
Tråkigt nog så fick jag ingen snygg efter-bild på Athos, typiskt då han var den hund som gjorde störst make-over

Att få alla hundar att stå snyggt samtidigt är det bara riktigt vana handlers som klarar av

Jag lägger därför in två, så att alla hundar får chansen att se bra ut åtminstone på en bild

Nu är det slut på klippbilder, jag ska dock lägga ut lite övriga bilder som jag tog under dagen.


Den här bilden på Isa och Athos tycker jag är så söt

Märks det att vi just nu tränar Arwen att stå på bakbenen?

Efter ett tag kunde syrrorna sitta fint samtidigt

Sen var de tvugna att busa lite

Arwen visar att hon minsan har tränat sen sist

Här är gofisen Ida tillsammans med Kex

Tack Lotta för en trevlig kurs med god mat och goda råd och tips.

Ikväll när jag var ute med Arwen, utan koppel, ja hon lyder mig så bra nu att det inte behövs alla gånger, så uppfylldes jag av en sån överväldigande känsla av kärlek. Detta är verkligen en fantastisk hund och jag älskar henne över allt på denna jord. Kan inte ens föreställa mig den dagen hon inte finns med mig längre.

Idag har jag tvättat henne och tagit bort de flesta tovor, förlåt Lotta men jag fick inte bort precis alla, för imorgon är det klippkurs. När hon var sådär blöt och ynklig och bara skakade i kroppen lade jag henne mot min kropp och hade en filt runt oss och där satt hon bra länge. Mitt lilla hjärta.

En annan sak jag tänkte på idag när jag var ut var hur nöjd hon är med sin flock. Detta är en hund som trivs bäst med oss människor, då är hon i sitt esse. Glädje skutten hon tar och hur hon njuter av friheten går inte att ta miste på. Tillsammans med andra hundar blir hon mer dämpad och tyr sig mer till flocken, dvs mig och Mattias. Det tycker jag är helt perfekt, en dag kommer dock flocken utökas med en till hund men Arwen kommer alltid sätta oss i första hand, det är jag säker på. Detta är verkligen en tillgiven och lojal hund.
Mitt hjärta sprängs nästan när jag tänker på hur mycket jag tycker om henne. Hon har verkligen förändrat mitt liv till det bättre, hon är min bebis i en hundkropp. För hur mycket jag än tycker om henne så vet jag att det är en hund, ingen människa. Det är nog den inställningen som fått mig att forma henne till den fantastiska hund hon är idag.
Och hon är inte ens 1 år, tänk när hon blir vuxen, då är hon en överjordisk hund. All heder ska dock inte gå till mig, utan även hennes uppfödare Lotta som gjort ett fantastisk avelsarbete och fått fram denna "superkull". För ingen har väl missat superhund nr 2 "Kex". Henne ska vi träffa imorgon och det ska bli roligt att se hur hon är, vi träffas ju bara på utställningar men nu får vi nog chansen att lära känna henne lite bättre.
Behöver jag berätta att kamerabatteriet är laddat och att morgondagens inlägg kommer vara fyllt av bilder på snygga lagottisar. Tills dess får ni hålla till godo med en sämre bild, på en hund som återigen vet att ta sin plats.

Detta är en soffa som rymmer 4-5 människor.


Nån annan som lagt märke till vilken fantastisk päls våra raringar får i kylan?

Nu har jag slabbat klart, det har varit fyra intensiva dagar, men nu är artikeln inlämnad och jag kan pusta ut. Dessutom behöver jag inte åka till skolan förrän nästa torsdag, men är jag ledig?? Neee, förstås inte, en student är aldrig ledig. Jag har två tentor att plugga till, dels den till kursen jag går nu, Bioanalytisk kemi och dels en tenta jag har efter mig, en i biofysikalisk kemi. Ja det är bara att gneta på, satsar på att plugga till en på förmiddagarna och den andra på eftermiddagarna.
Det ska nog gå detta. Det måste jag tro på, läste i Metro idag att optimister är mer framgångsrika än pessimister. Så nu är mitt nya motto, "Jag kan göra precis vad jag vill, för jag är superkvinna"

Sen ser vi väldigt mycket fram emot klippkursen nu på lördag också, ska bli roligt att träffa alla hundar och människor. En lagottopromenad i Uppsala är också planerad i slutet av månaden, sen ska jag försöka dra ihop en lagottopromenad här i Gävle också. Lagottosar trivs bäst tillsammans.

Jag har inte uppdaterat hur våran träning fortlöper, det kan bero på att den varit lite vilande. Det jag tränar på är att Arwen ska acceptera mätstickan och sen har jag även köpt en träningsapport i plast. Med den ska jag lära Arwen hålla apporten stilla i munnen. Just nu tenderar hon till att tugga på träapporten, aja baja, men ack så vanligt.
Ska försöka filma lite, var ett tag sen jag la ut en film här i bloggen. Men nu är jag ju ledig så då borde jag ju hinna med det också. So much to do, so much time, but no energy.

Idag har vi varit på en promenad i Hofors, det var lagottoklubbens aktivitetskontakt här i Gästrikland, Jessika, som hade dragit ihop till det. Det kom bara fyra hundar, men det kanske var lika bra. Blir det för många hundar kanske det blir för stökigt.
Eva kom med "moster Lova", sen var det två hanar, båda från Ulla Larsson (Rowntree och Enandos). Hanarna var väldigt inresserad av Arwen och hon var för mesig/ung för att säga ifrån, så det fick bli mitt och Mattias jobb. Inte var det lätt inte och efter ett tag så fick de till och med koppla hundarna. I slutet av promenaden gick det emellertid bra, ingen av hanarna försökte rida längre och gick lugnt bredvid Arwen, då uppstod dessvärre gruff dem emellan. Morrningar och lite rituell dans blev resultatet, men inga bett utdelades.
Jag tackade min lyckliga stjärna för att jag har en liten tös, verkar vara mycket lättare med tikar än hanar. Stora är de också, hanarna, och starka.

Hade med mig kameran och tog bilder, dessvärre så ramlade jag några gånger under turen och det blev imma och grejs på kameran. Hade inte heller tålamod att mixtra för mycket med inställningarna, jag knäpte i alla fall inte med automatiken, alltid något.

Hanarna och Arwen




Ingen skoter hade varit i farten så vi fick pylsa i snö stor del av promenaden, tänk vad man saknar de där högljudda monstren ibland.

Hela gänget, utom galningen bakom kameran, Dante går fint bredvid Arwen, observera dock var den andra hanhunden lägger fokusen.

Rowntree-hund (ber om ursäkt för att jag inte lagt namnen på minnet)


Hårig Arwen, som ska på klippkurs nästa lördag.

Dagen har varit något händelselös, vi har kört ca 30 körningar på kromatografen och vi får det inte riktigt att fungera så bra.
Sen när klockan börjar bli 15-16 på en fredageftermiddag slutar man helt enkelt bry sig. Nya tag på måndag, får vi inga resultat får vi helt enkelt skriva en artikel om varför vi misslyckades.


Kemikalierna, mer eller mindre giftiga. All okänd vätska klassas som farlig och hanteras därefter.


Stora labbet, där min grupp som tur är slipper vara, vi har istället ett eget rum...

...där vi får grejja i lugn och ro.

Nu är jag fruktansvärt trött, men som tur är så somnade jag på tåget hem så jag behöver inte gå och lägga mig än. Nu vill jag gosa med min familj och ta det lugnt. Imorgon bör jag börja läsa i kursboken, men jag borde även ta en dag ledig. På söndag ska jag i alla fall börja skriva på artikeln och även börja plugga inför tentan. Ingen rast ingen ro.

Dagens citat: "Åhh nej jag fick hexan på handen, vad ska jag göra, får jag cancer nu?"
Förklaring: Man orkar inte ha hanskar på sig hela tiden och efter en tid så vet man inte vad som är farligt eller inte, man slutar bry sig. Man får inte heller äta på lab, men när blodsockret ligger på minus finns inget val, lite skit rensar magen?

Rätt svar på frågan i föregående inlägg var alternativ 1. Det ser man ju tydligt och klart, jag ser ju galen ut på de andra bilderna, men det kan ju även bero på att jag andats in för mycket spritångor.

Ett litet kärl med läkemedelslösning, klomipramin och metanol


Älskade gaskromatografen, vid denna stod jag 9-17 idag

Inne i dragskåpet, här späddes det och pipetterades det för fullt

"The syringe" sprutan, min bästa vän idag, med denna injicerades prov i gaskromatografen

Var jag tillräckligt duktig så fick jag ut fina toppar, uppenbarligen var jag inte så duktig, eller så var det fel på kromatografen.

Dagens fråga: Vilka glasögon är snyggast (läs: minst fula)

Glasögon nummer ett, "Cheetah"


Glasögon nummer två, "Lisa"

Glasögon nummer tre, "brillo" (dessa får du om du har vanliga glasögon som måste få plats under)

Kika in imorgon för fler spännade bilder och anekdoter från "mitt liv på labb"

Dagens citat: "If you snooze, you loose" Kom en minut försent så är du välkommen åter om en termin för att göra om allt.

"Bäst är det mellan husse och matte och bäst är det på kudden. Tur att jag är bortskämd"

Denna vecka har verkligen sugit musten ur mig. Ny kurs, svår kurs, långa dagar. Mattias har gått förmiddag och Arwen har fått umgås med Mattias syster Anki. Var tredje vecka, Mattias förmiddagsvecka, brukar vi behöva hundvakt några dagar, beroende på hur mitt schema ser ut. Nästa vecka är Mattias ledig och den tredje veckan jobbar han eftermiddag, och då behöver vi bara hjälp om jag går länge i skolan, vilket nästan aldrig sker. Förutom med denna kurs då. Den lilla energi jag samlade på mig under julen är som bortblåst nu.
Måste jag skriva att bloggen inte prioriteras då?

Hur som helst, innan jag går på mornarna ger jag Arwen mat. Hon har blivit ett riktigt matvrak och brukar vara hungrig då. Sen sover hon nog någon timme innan Anki kommer och går ut med henne och leker med henne till Mattias kommer hem. Förut gav Anki henne mat, för då var det inte tal om att äta direkt man klivit upp ur sängen. Först var man tvungen att göra av med en massa energi och frukosten blev oftast en lunch. Anki har dock inte gett Arwen någon mat, för det gör hon bara om jag har fyllt på matskålen och ställt den på bänken. Däremot har Mattias gett Arwen mat när han kommit hem från jobbet. Hur han tänkte där är inte helt klarlagt, men fakta kvarstår. Arwen har fått 300g foder i en vecka nu, istället för 200g. Snacka om kommunikationsbrist och jag som fått veta att kommunikation är A och O i ett förhållande. Vi är dömda att misslyckas. Hua.

Vågar jag lägga ut en bild på det lilla matmonstret? Ja det gör jag nog, på bilden är hon dock snarare ett snömonster.

En sak har jag inte skrivit om på bloggen än, en stor sak som har hänt. Man vill ju gärna meddela alla sina nära och kära först så att de inte behöver läsa om det på internet.

Vad snackar jag om?? Jo på nyårsafton friade Mattias, han gick ner på ett knä och sa att han inte ville leva en dag utan mig. Jag svarade självklart ja. Så nu är vi förlovade och jag är jättelycklig. Det blir inte bröllop om ett år, men inte långt därifrån om allt går som vi vill.


<3 2009-12-31

Jag och Mattias träffades på utestället Heartbreak i Gävle 26 juli 2007, sen dejtade vi ett tag innan vi blev tillsammans någongång i september. Det kändes rätt från första stund och har känts rätt enda sen dess därför kändes det helt naturligt att ta ett steg till nu och vi har ju redan vovven.
Det är givetvis därför jag känner mig som en prinsessa i en romantisk komedi.

Det är sant, jag lever ett prinsessliv just nu. Mitt liv är en romastisk komedi, utan dramat i mitten.
Ikväll ska jag laga trerätters, raka benen, föna håret, sätta på mig en snygg klänning och lite råsa läppstift.

Nu ska jag gå ut med Arwen och sen måste jag hinna ner på stan för att köpa champagne och svenska färska kräftor till förrätten. Sen ska jag slänga ihop en parfait och baka knäckflarn. Parfait blir efterrätten och den ska stå i frysen ett tag. Jag borde ha gjort den igår, men det blir bra ändå, "borde" är ett ord som inte får användas idag.

Vad är det som ska firas? Jo att jag har världens bästa sambo och att det är fredag, fredagen är champagne-dagen. Hur kul är det inte att klä upp sig utan egentlig anledning, kanske hur kul som helst. Egentligen borde man möta varje dag med en festklänning och höga klackar, men vem orkar det. Men man skulle nog ha det bra mycket roligare och känna sig snyggare.

Just nu sitter jag i mjukisbyxor och en mössa över mitt flottiga hår, då känner man inte sig som en prinsessa direkt. Men ikväll, då ni!

Jag borde driva en modeblogg istället, det skulle passa min exhibitionistiska ådra, alla bilderna skulle vara på mig. Men då skulle ingen läsa, så därför smyger jag inte ett "Lisa-inlägg" ibland, det får ni stå ut med. Bilden slipper ni dock, ni vet nog hur jag ser ut, i min mössa. Jag är nog mest en prinsessa i tanken.

Nej det har jag såklart inte, men lite förändrad är hon. Den största förändringen är att Arwen har fått en aptit, jag skriver inte ökad aptit utan bara aptit. För det hon hade innan var en total avsaknad av aptit, maten i skålen var lika intressant som de där torra benen vi en gång köpte.
I början var jag förstås orolig för min lilla tjej, det kunde inte vara bra för en valp att vara utan mat sådär. Men hon behöll vikten så något fick hon ju tydligen i sig, när jag upptäckte det blev jag genast lite lugnare. Hon var helt enkelt inte så matintresserad. Vi började låta maten stå framme, från att ha tagit bort den efter 15 min som alla expterter förordade. Ibland åt hon inte upp den förrän till kvällen och då fick hon ju såklart inget kvällsmål. Men så länge hon var bra i hullet fick det väl vara så.

Nu är det andra bullar, hon kastar sig över maten och den är slut på 5 sekunder. När maten är slut, eller när hon får för sig att det är dags för mat så kraffsar hon i matskålen. Detta gör hon även i vattenskålen när vattnet är slut och är ett betende vi har uppmuntrat. Praktiskt med en hund som kan berätta att vattnet är slut och hon är van att det fylls på när hon kraffsar. Så då antog hon väl att samma gäller för matskålen och nu får vi höra detta kraffsande hela dagarna. Men hon lär sig nog snabbt att kraffsandet bara gäller för vattnet.

Hon har även blivit lite lugnare, men om det har med löpet att göra eller kom redan innan vet jag inte. Men idag har promenaderna varit en fröjd, känns inte ens att man är ute och går med henne, hon känns inte. Hon drar inte! Inte alls lika mycket som förut hur som helst, ibland glömmer hon bort sig.

Ska bli spännande att gå på utställning med denna nya skönhet, alla har ju sagt till mig att det är i och med första löpet som saker och ting börjar hända, det är nu certen ska börja ramla in. Hur det blir med den saker för vi väl se, själv är man ju så hemmablind att man inte ens ser skillnad på henne nu och för någon månad sen. Men pälsen är på gång att bli riktigt snygg och riktigt lång, så nu åker hon upp på klippbordet för lite toppning.

Jag och Arwen gick och mötte dem vid stationen och sen gick vi hem för att äta lunch. Hundarna försökte busa lite på vägen hem men det är ju lite olämpligt i koppel, blir så trassligt. Så efter maten gick vi till Boulognern och släppte dem fria. Då fick de tumla runt i den mjuka snön och jaga varandra. Var bra länge sedan Arwen lekte med en annan hund och jag har fått för mig att hon saknar det lite. För det blir ju inte samma sak med trök-husse och trök-matten.








Vad som har hänt med inställningarna på kameran ska vi inte snacka om ens. Jag blir så trött, sen knäppte jag med automatiken resten av promenaden. Trist men inte så roligt att bara få knasiga färger på snön heller





Sussi passade även på att valla änderna i parken hur coolt som helst. Fast svårt, för änderna flyger sin kos när Tyne kommer lite för nära, bra träning där. Arwen fick träna på att vara passiv, sitta och kolla på änderna, bra träning det med. Vid sista vallningen kommer en sur farbror (läs gubbtjyv) fram och påpekade att vi inte fick störa änderna när de låg och väntade på sommaren. Men de där änderna flyger sin kos bara man klappar lite i händerna så de ligger inte stilla hela dagarna så vad gör då en extra flygning. Dessutom, så mycket vitt bröd de där fåglarna äter varje dag så mår de knappast dåligt av lite motion.
Men varför argumentera med äldre-herre-som-alltid-har-rätt, den energin lägger jag på annat.


Imma på linsen, men häftiga vallbilder.




Tänk om jag haft rätt inställningar och fått denna bild skarp, härftigt det hade blivit. Speciellt om bakgrunden hade varit annorlunda

Väl hemma igen så var hundarna trötta, men inte tröttare än att de orkar börja gnaga på diverse ben, ben Arwen inte brytt sig något om på flera månader. Men när det kommer en till hund i huset så är allt gott och det godaste benet är ju såklart det benet den andra hunden har i munnen. Tok-hundar!

för att man ska kunna se solen

för att SJ ska kunna hålla sin tidtabell, vilket resulterade i att jag inte kom iväg till Uppsala idag, missade ett obligatoriskt moment och inte kommer kunna bli godkänd på toxikologikursen förrän tidigast till sommaren.

för att man ska kunna gå ut överhuvudtaget, jag stannar inne, Mattias tar hand om Arwen. Fast vi har varit på en gemensam längre tur nu mitt på dagen, gäller att passa på att se solen när man är "ledig".

Jag har upptäckt en sak, i detta väder blir Arwens päls statisk och när hon sen går under mina ben när jag sitter med datorn får jag stötar av datorn. Mycket obehagligt, någon som har tips på hur man får hunden mindre elektrisk?

Arwen har nu löpt i två veckor snart. Hon blöder inget länge och har börjat lyssna lite bättre, men än är det en vecka kvar innan "faran är över". Hur märker man att löpet är klart? Jag vill inte riskera någon tjyvparning.

Jag glömde berätta i förra inlägget om hur fantastikt bra det går med Arwen och tvillingarna. Imorgon ska vi vara barnvakt åt dem och Arwen får givetvis följa med, hon har redan anmält sig som förste ansikts-slickare. Barnen har ju ansiktet i perfekt slick-höjd, och stora delar av maten de äter hamnar på kinderna. Men man får ändå vara på sin vakt, jag har som policy att man aldrig kan lita på någon annan än sigsjälv, och ibland inte ens det.

Nu ska jag sätta mig med min inte så vackra ljusblåa tegelsten till kursbok.


Om inte detta är ångest så vet jag inte vad...

för att vara ute

för att blogga

för att laga mat

för att städa

Allt går lite långsammare när det är kallt, sitter och plugga biofysikalisk kemi så jag vet! Just nu läser jag om vätskors tillstånd. Men min granne borrar i väggen så då är det bara att ta en paus.

Igår var det också kallt, men vi var ut ändå. Arwen frös lite i början men lärde sig efter ett tag att det inte gick att vara stilla så då blev det bättre.
Jag tog bilder, det var inte lätt, händerna blev blåa direkt. Jag ville så mycket, men det kändes lättare att redigera bilderna hemma i värmen istället. Om jag bara var bättre på photoshop...